my life in words

För fem dagar sen, den 25 mars, så var det 2 år sedan Patrik dog. Det har gått så fort, men samtidigt så sakta. Saknaden är fortfarande lika stor, speciellt runt påsk och midsommar då vi alltid träffades. För cirka 3 år sedan dog min pappas kusin i hjärtinfarkt, inte han heller speciellt gammal, typ i 50 års åldern. Även han saknar man sådär extra såhär vid påsktid då han alltid kom upp. Sen har vi ju Anders som dog nyligen i cancer. Alltså har 3 unga personer fått lämna jorden i en och samma krets/gäng/blabla... Känns som att jaha, då är det väl sista gången jag firar påsk med nån i detta gäng i år då, för det är väl tradition att någon ska dö varje år... Varför? Blir så jävla arg och ledsen. Och varför dom unga personerna som fortfarande har småbarn? Okej om dom äldre dör, det är väl förståeligt liksom, men unga människor borde inte få dö. Åh!

Igår blev jag mamma till en söt kyckling.

 

Hej och välkomna.